Dagen har hittils varit som alla andra,prover har tagits & visade alla bra resultat.

Dom vita blodkropparna var ingen infektion,utan en graviditetsåkomma helt enkelt,skönt.

Hennes CTG var fint me.

Men så kom min underbara & bästaste överläkare in på sin rond.

Vi pratade lite om allt & sist men inte minst situationen att vara ifrån sina barn på detta vis.

Hon skulle diskutera med några läkarkollegor om det inte kunde vara möjligt att jag fick komma hem på lite dagpermission på lördag.

Hon sa att dom aldrig gör såna här avstickare i vården,iaf inte i sådana här fall som mitt.Och därför kunde hon inte fatta beslutet själv,utan det måste godkännas av fler läkare.

Men hon led så med mej & min längtan efter mina barn.

Sen frågade hon om hur jag ställde mej till det planerade snittet.

Om jag vill göra det i vecka 34 eller om jag vill vänta till vecka 36 om möjlighet finns.

Men jag sa att jag gärna gjorde det i vecka 34 pga situationens sits.

Hon förstod det mycket väl men sa att det beslutet kan hon inte fatta ensam utan måste diskutera med fler läkare.

Då det är en komplex situation.

Sen skrev hon även ut min gulliga rumskompis,som glad & lycklig nu efter en vecka fick lämna sjukhuset idag för att fortsätta sin väntan hemma istället.

Och för ca en timme sedan kom överläkaren in & sa att det var klart med dagpermission på lördag OCH kanske ÄVEN på söndag om allt gått bra på lördagen.Den andra läkaren var ening om det beslutet  

Och mycket är pga att lille Max nu äter väldigt dåligt & verkar mycket bekymmrad över att jag inte finns hemma längre  

Sen självklart för att jag inte har några sammandragningar & för att tösen mår så bra hela tiden & för att mina prover & värden är så bra.Annars hade det ju aldrig varit aktuellt.

Men jag lever själv i ett lyckorus just nu över lyckan att få komma hem,även om det bara är några timmar  Självklart med hårda restriktioner om att även hemma är det lugn & ro som gäller & soff eller sängläge.

Men vad gör väl det,bara jag får komma hem en stund  

Så nu ska tummar & tår hållas för att värden & prover fortsätter vara bra & att inga sammandragningar kommer.

Sen hade dom även diskuterat mitt planerade snitt.Där var dom lite oense däremot.den andra läkaren tyckte att 34 var i tidigaste laget om allt ser bra ut så föredrog han ett snitt en vecka eller två senare.

Så dom skulle kalla in fler läkare som fick säga sitt tyckte & tänkande om den saken.

Men det blir ett senare bekymmer känner jag,jag lever dag för dag & orkar inte tänka så långt framåt.

Just nu lever jag för lördag varenda sekund  

puss på er & ta vara på varandra & även dom små tingen i livet  

Vackra pojkarna.

REAL LOVE

Fina underbara